MadeBySkmh

Jag började virka och sticka när jag var gravid med dottern, hösten 2016. Jag hade precis börjat plugga och tagit 100% tjänstledigt ifrån mitt dåvarande jobb. Hade en hel del tid över och jag var motiverad och inspirerad till att göra egna saker åt mitt ofödda barn. Jag började med att virka en barnvagnsmobil med ugglor. Senast jag hade virkat var nog i högstadiet på syslöjden. Just då när jag hade gjort klart barnvagnsmobilen va jag så stolt och nöjd och tyckte den blev fin. När jag tittar på den nu så kan jag inte låta bli att skratta åt hur den ser ut. Skev och jäklig haha! Det må väl vara ett tecken på att man utvecklats va?! Har betydligt mycket mer kunskap omkring både stickning (tack farmor!) och virkning än vad jag hade den där hösten 2016.

Höst 2016 <-> Vår 2018 

Än är jag som sagt inte alltid nöjd med slutresultaten på mina skapelser, men jag måste endå ge mig en klapp på axeln och tänka på hur jag utvecklats sen jag började. I början tänkte jag inte ens tanken på att virka något utan ett färdigt mönster, men nu har jag inga problem att ta mig an utmaningen och använda kreativiteten. 

Detta är kanske ett tråkigt inlägg att läsa, men det jag vill komma till är att vi alla behöver klappa oss själva på axeln. Jag tror inte jag är ensam om att glömma det och se hur man utvecklats under en tid. Kämpa på!